Öva på perspektivskiften

På samma sätt som vi idag vet att det går att utveckla empati genom att öva på att byta perspektiv och lära oss om hur andra har det, går det att öva på att byta perspektiv i andra frågor oxå och det ger ingångar till helt nya världar, öppnar vara sinnen för nya horisonter och andra möjliga lösningar än vi själva sätt på problem.

Vi behöver inte vara öppna för att göra jämlikhet, vi kan ge oss själva tid och tålamod att testa oss fram, känna på hur ett annat synsätt kan se ut och närma oss varandra i lugn och ro. Ett sätt att göra det är att se världen från någon annans perspektiv.

Det enklaste sättet att få fatt i ett nytt perspektiv kan vara att fråga en kollega hur hen ser på en fråga, en tradition, en inställning eller en värdering och bara lyssna helt förutsättningslöst, utan att ifrågasätta eller behöva bekämpa egna fördomar kring den andres berättelse, utan att bara ta in, försöka se hens perspektiv till fullo och utforska det perspektivet tills vi förstår hur det hänger ihop, ställa frågor och försöka på riktigt förstå var Jens berättelse kommer ifrån.

Vi kan unna oss att inte alls gilla, vilja tänka lika eller tro på hens synsätt, men ändå ge det utrymme att bli tydligt för oss.

I stunden behöver vi inte göra mer med berättelsen eller perspektivet vi fått ta del av utan kan lämna det där. För det här redan skett något inom oss. Ett utrymme för nya synsätt har fått finnas en stund och vi har fått se in i en annan värld. Det räcker. Ett vanligt sätt att gå in en andras världar är litteratur, musik och film. Det finns något så positivt i det som vi brukar uppskatta och älska att ge oss hän till, kanske för att det känns mer kravlöst än mötet med en annan människas perspektiv på riktigt. Det är så lätt att vi ställer krav på oss själva att hålla med, säga emot, ta ställning, vara fördomsfria, accepterande eller undervisa varandra i vår som är rätt eller fel. Det händer något behagligare om vi bara kan ge oss själva utrymme att lyssna, se och vara nyfikna först, så kan vi ta tag i det andra lite längre fram i processen, om vi vill eller behöver.

Att öva oss i att lyssna först, ta in hela berättelsen, förstå den andres sammanhang och förutsättningar,

ger oss en mental gymnastik som öppnar upp så mycket för oss, både i det yttre och i det inre. Vi får tillgång till en större värld, en ödmjukare inställning inför det mänskliga och livets framfart och en bredare förståelse för varandras möjligheter, men vi övar oss oxå i kreativitet, empati, problemlösning och i att vara flexibla i hur vi ser på vår verksamhets möjligheter till utveckling.

Det går att göra övningar i perspektiv

som alldeles medvetet och med jämna mellanrum med gruppen för att ge oss själva en chans att öva upp de mentala musklerna. Testa att ge gruppen ett perspektiv de inte är vana att se sig själva, varandra eller verksamheten genom på ett möte och se vad som händer. Gör det igen vid ett annat tillfälle med ett annat perspektiv för att hålla de mentala musklerna levande, flexibla och starka.

Perspektiven kan vara stora eller små,

en ovanlig brukargrupps egna berättelser, en global trend, en medarbetares livsresa, en ny målgruppen behov eller något helt annat. Du vet vad som behövs och vill du så bjud in medarbetare till att plocka fram nya perspektiv som vi vill utforska och lära er mer om tillsammans.

Vill ni så ta en stund och samtala om vad som händer inom var och en

när kollegorna lyssnar till det nya perspektivet, utforska de olika berättelserna som kommer upp där med, låt de finnas, låt dem mötas och bara låt världen vara mångfacetterad och komplex för en stund. Vill ni så ta fatt i det som kommer upp som fördomar, konflikter, känsla vi konfrontation och krock. Men det behövs inte alltid och det behöver inte vara vid samma tillfälle alltid. Det går bra att säga att vi tar med oss tankarna till nästa möte, plockar upp tråden i ett enskilt samtal om ni vill eller något som passar bättre.

Fundera på vilka perspektiv som skulle kunna kännas nya hos er! Vad skulle ni vilja eller behöva utforska?