Ontologisk ödmjukhet

Det är ett av de vackraste ord jag känner till. Det finns så mycket vi inte känner till i världen och jag älskar tanken på att bibehålla en nyfikenhet på allt nytt som finns att förstå, upptäcka och lära känna. Vi vet inte hur världen är beskaffad och vi vet inte hur våra medmänniskor har det på djupet.

Så i de flesta situationer är det här en av mina viktigaste värderingar som får vara bas för mitt förhållningssätt till situationer och människor jag möter. Det håller mig neutral, varm och inkännande, som en form av mental inre balans som hindrar mig från att döma det första jag gör, utan hjälper mig stanna kvar i öppna frågeställningar för att ta reda på mer, låta människor få berätta sin historia på sitt sätt, inte på ett sätt som passar min förståelse och det ger en närvaro som är så skön att vara i. Det är kittlade att inte alltid ha svaren eller veta vad som kommer här näst utan med en sann ödmjukhet försöka förstå vad som händer framför mig med stilla blick och öppenhet för just det som ska ske i detta ögonblick.

Det är på samma sätt ett av mina nyckelord för att ta mig an jämlikhet i organisationer. Vi vet inte mycket om de människor vi möter på djupet, vilka etniska ramar de för med sin in eller hur vi kan bäst kan möta de som inte riktigt är som vi, som tänker, känner eller gör annorlunda.

Alla människor bär med sig ett stort djup som inte diskuteras på en arbetsplats, sorger, livsbesvikelser, utanförskap och en identitet som ibland är svår att sätta ord på. Det finns aspekter vi kan lära oss mer om när det gäller tex vilket stöd som kan hjälpa en individ med funktionshinder eller andra religiösa högtider än våra. Men en stor del av hur en människa upplever världen är så intimt förknippad med händelser, utmaningar och relationer vi aldrig kommer lära känna eller ens förstå på djupet.

Att ha med mig ontologisk ödmjukhet som ett värdemässigt filter brukar ge mig tålamod, medkänsla och acceptans för allt jag inte kommer förstå eller känna till om en kollega och ändå stå kvar i relation och låta personen välja när, om eller hur hen vill dela med sig av sin värld.