Minoritetsstress, etisk stress eller quiet quitting?

Nya begrepp som säger något viktigt om vår tid. Det är inte trender, men väl så mycket något du bör checka av om du har på din avdelning eller enhet. Vad är det för någonting? Det är tre begrepp som beskriver helt olika aspekter av utmaningar kring ambitionen att skapa jämlika organisationer och samhällen och som hjälper oss sätta fingret på nyanser som kan röra sig på vår arbetsplats och som kan avhjälpas med ett bättre arbete med frågor som rör jämlikhet.

Minoritetsstress är det extra lager av stress som människor från samhällskulturer som inte lever helt enligt gällande samhällsnorm utsätts för i vardagen. Allt ifrån hot till microaggressioner (se längre ner i texten). Det är påfrestande att inte passa in, inte få plats, särbehandlas, diskrimineras och bli bortvald. Det kan gömma sig bland både medarbetare och kunder/medborgare/brukare ni möter i verksamheten och är bra att få upp ögonen för för att minska det stresspåslaget helt enkelt.

Etisk stress upplevs av de som har hand om frågor där etiska dimensioner är centrala för kvalitet i verksamheten, men som inte har möjlighet att göra val och handlingar som upplevs som tillräckligt bra. Det kan vara mål, riktlinjer, produkter eller budgetar som kommer i vägen. Inte illasinnat i grunden, men där det tär på den individ som behöver stå ut med den inre konflikt det innebär att inte göra rätt. Det kan handla om att inte ha tid att lyssna på patienter, inte ha tillgång till tillräcklig behandling, se individer falla tillbaka till missbruk för att stödet som kan erbjudas inte räcker etc..

Quiet quitting är tillståndet som uppstår när vi släpper ambitionen att göra rätt för att det inte går ändå. En uppgivenhet som påverkar individen negativt i förlängningen. Vi behöver känna att vi kan påverka vår vardag, vara handlingar och var miljö, när vi ger upp det, uppstår en stress som kan upplevas mer som en nedstämdhet eller en lite apatisk känsla i kroppen som inte är hälsosam för oss.

RFSL beskriver minoritetsstressens microaggresioner så här:

"Vardagliga, mer eller mindre subtila negativa händelser kan bidra till minoritetsstress. Det kan vara blickar, frågor och kommentarer som speglar oförståelse eller fördomar. Mikroaggressioner är ofta omedvetna för den som utför dem och kan vara svåra att sätta fingret på för den som utsätts. Det här handlar om händelser som ofta upprepas och som enligt principen “många bäckar små” blir ett negativt mönster. Välmenande men olyckliga komplimanger kan också fungera som mikroaggressioner, då de sätter fingret på att den som utsätts avviker från normen, som till exempel: “Aha, du är icke-binär, vad spännande, nu kommer jag få lära mig massor”

Kort film om minoritetsstress av forskare från Lunds Universitet:

https://www.youtube.com/watch?v=ArMWgbIq8AE

Alla tre begreppen rör aspekter av jämlikhet som kräver kunskap, engagemang och vilja att göra förändringar i bemötande, processer, kvalitet och mål. Det är väl värt att ta i på arbetsplatsen för det frigör massor av energi och välmående, men ge det tid och ge dig själv utrymmet att reflektera tillsammans med ditt team över hur det har ser ut hos just er och hur ett bättre scenario är ut. Det kan behöva ta tid att justera och låt det göra det. Här finns inga quick fixes, men massor att tjäna i form av resultat.